Camino Francés

De vanligaste pilgrimsvägarna till Santiago i korthet:

Camino Francés

På den här sidan kan du få en kortfattad uppfattning om Camino Francés (franska vägen från Saint-Jean-Pied-de-Port). Längre ner kan du sedan om du vill klicka dig framåt, etapp för etapp längs vägen (etappbeskrivningarna här på sajten omarbetas dock under 2024 men är ändå öppna.) Längst ner på sidan finns även länkar till relaterat innehåll här på sajten.

Camino Francés

Den allra vanligaste pilgrimsvägen till Santiago är fortfarande Camino Francés (Franska vägen). Nära hälften av alla Caminovandrare väljer den vägen varje år. För mig så kommer hjärtat alltid att klappa varmast för Camino Francés i franska Pyrenéerna. Det känns på något sätt att det är ”originalet”, eller i alla fall den sträcka som varit vanligast att vandra genom historien. Hela vägen från Saint-Jean-Pied-de-Port till Santiago de Compostela är cirka 800 kilometer. Den allra vanligaste orten att börja på dock är staden Sarría i Galicien. Därifrån är det drygt 115 kilometer till Santiago. Eftersom kyrkan kräver att man vandrar minst 100 kilometer längs en av de officiella Caminovägarna så har Sarría blivit den perfekta starten om man inte har möjlighet att gå längre. (Läs min artikel om att vandra sträckan Sarría till Santiago här.)

Men mitt Caminomantra lyder: ju längre tid du tillbringar på vägen, desto större effekt kommer du att få.

Camino Francés följer Vintergatans stjärnor på himlen från öst till väst, vilket redan på medeltiden måste ha ingjutit en förhöjd känsla av att vara nära det större mysteriet. Det funkar i alla fall fortfarande på mig.

Att gå hela 800 kilometer bjuder givetvis inte bara på skönhetsupplevelser. Bitvis går vi längs bilvägar och genom större städer och deras industriområden. Vissa sträckor går längs spikraka antika, romerska vägar över ändlösa fält. Det är också inlandsvandring, alltså inga sträckor längs havet. Här är det Caminokulturen, mötet med andra pilgrimer från hela världen och känslan av att vara en del i ett månghundraårigt flöde som är en stor del av upplevelsen, även om det såklart också finns väldigt gott om vackra sträckor.

De som väljer att gå hela franska vägen bär ofta med sig en existentiell fråga. Om man är öppen för samtal med sina medvandrare så kan det ge en extra dimension till vandringen. Det i sin tur förstärker känslan av att vara nära livets ”brännpunkt” på ett underbart sätt.

Någon beskrev upplevelsen av Camino Francés som tredelad och jag tycker det är en bra liknelse: Första tredjedelen från Frankrike fram till staden Burgos är tämligen backig. Det är den ”kroppsliga uthållighetens” sträcka. Från staden Burgos fram till Astorga tar ”den mentala uthållighetens väg” vid, eftersom vi här går över spanska höglandet som till stor del är väldigt platt och där vi ibland går på milslånga raksträckor, helt utlämnade till vädrets makter. Den tredje sträckningen, när vi närmar oss Galicien och åter vandrar upp i bergen, sägs då vara den ”andliga vägen”. Landskapet blir åter bergigt men med en mystisk air genom lövskogar där man nästan tror det ska sitta en keltisk druid vid foten av varje uråldrig ek. Efter den långa vandringen hit har vi kommit djupare in i oss själva.

De större städerna längs Camino Francés är Pamplona, Logroño, Burgos, León, Astorga, Ponferrada, Sarria, Melide och Arzúa.

Många väljer att förlänga sin Caminovandring från Santiago de Compostela längs Camino Finisterre, hela vägen ut Atlantkusten med orterna Finisterre och/eller Muxia som slutmål.