Prenumerera på mina nya inlägg

Skriv in din e-post adress så kommer automatiskt ett mail när jag gör nya inlägg i bloggen.

El Camino – historia och nutid

Plaza do Obradoiro

Katedralen i Santiago vid Plaza do Obradoiro

De flesta böckers historie-skrivning om el Camino säger att vandringstraditionen började på 800-talet, när kvarlevorna efter aposteln Sankt Jakob ska ha hittats i Galicien. Det är efter honom som Santiago har fått sitt namn (Tiago är spanska för Jakob. På engelska heter han St. James).

Jag, och många med mig, tror att vandringarna har mycket äldre anor och att slutmålet förr var Finisterra, som betyder ”världens ände”. Det finns otaliga exempel på hur kyrkan har tagit över äldre ”hedniska” traditioner och gjort dem kristna. Klart är att romarna hade en väg som till stora delar överensstämde med dagens Camino, vilket märks tydligt på flera ställen än i dag. Inte minst efter staden Carriòn de los Condes. Eftersom Kap Finisterre i Galicien sedan urminnes tider varit en viktig Keltisk kultplats är det inte orimligt att tänka sig att de som färdades på vägen, även tidigare hade andliga ärenden till ut till kusten.  Kulturen i Galicien har mycket gemensamt med Irland och Skottland, vilket antyder att de numera lite ensliga orterna Finisterra och Muxia, en gång var genomfartsorter till och från resten av världen. Säkert är att sjöfarare mellan ”det heliga landet” (dagens Israel) och Storbritannien, passerade Finisterra. Alltså är det fullt möjligt att Sankt Jakob verkligen varit på platsen.

Camino de Tír na nÓg?

Solnedgången över Atlanten.

Solnedgången över Atlanten.

Den keltiska traditionen talar om en ö dit de avlidna kom efter kroppens död. Ön kallades Tír na nÓg vilket betyder ungefär den eviga ungdomens ö. Legenden placerade den i havet väster om Kap Finisterra.  På klippan där fyren numera ligger, finns resterna av ett keltiskt  tempel med ett solaltare – Ara Solis. Att kelterna dyrkade solen ute på Kap Finisterre är inte konstigt. Även idag samlas vi som vandrat hit på klippan vid solnedgången och hänförs av att se solskivan sänka sig i Atlanten.  Enligt uråldriga traditioner är öst förknippat med födelse, och väst med döden (eller snarare övergång till ett annat tillstånd i ett evigt kretslopp). Intressant nog kändes hela vandringen för mig som en lång metafor för livet. Att sluta vid den gigantiska katedralen i Santiago känns för mig som en något rumphuggen vandring, jämfört med den majestätiska naturupplevelsen i den friska luften vid den vidsträckta oceanen i Finisterra eller i Muxia. Det är ett spännande sammanträffande att legenden om Tír na nÓg sammanfaller med teorier om den sjunkna kontinenten Atlantis som många vill placera i samma del av Atlanten, utanför Spaniens och Afrikas kust. Det finns inga belagda fakta för detta, men å andra sidan är den katolska traditionen om Sankt Jakobs kvarlevor inte heller vetenskapligt belagd och den har minst lika många drag av mytbildning som vi ska se.

Dagens Camino de Santiago.

Det som oftast kallas El Camino numera, är sträckan från St-Jean-Pied-de-Port till Santiago de Compostela. Den franska vägen, eller Camino Frances, är ett mer exakt namn. Genom historien har dock pilgrimerna valt många olika vägar till Santiago (och gör så än idag). Tidvis har krig eller rövare gjort områden farliga, vilket har ändrat sträckningarna. De katolska pilgrimsvandringarna började på 800-talet, när  kvarlevorna efter aposteln Sankt  Jakob (Saint James, San Tiago) alltså ska ha hittats.

Enligt den bibliska traditionen var Sankt Jakob en av Jesus tolv apostlar. Enligt sägnen seglade Jakob till staden Padrón i Galicien, (sydväst om nuvarande Santiago de Compostela) för att missionera cirka år 40 e Kr. Det gick inte så bra för Jakob att övertyga kelterna om att byta till den nya religionen, så han återvände till Jerusalem i mer eller mindre oförrättat ärende. Där hamnade han i onåd hos kung Herodes Agrippa I, och halshöggs. Jakobs lärljungar fraktade då den nyblivne martyrens kvarlevor tillbaka till Galicien och begravde dem där.

Gammal Caminokarta

Gammal Caminokarta

Vi spolar fram historien till 800-talet e Kr. Nu pågår strider mellan kristna och de muslimska morerna.   Sägnen säger att en eremit vid namn Pelayo (vissa källor säger att han var fåraherde) lockades till Sankt Jakobs begravningsplats, vägledd av en starkt lysande stjärna. Den dåvarande biskopen, Teodomiro,   ”bekräftade” att det verkligen var helgonets kvarlevor, vilket passade bra som propaganda i kriget mot morerna. Så prominenta reliker stärkte den religösa kampviljan får vi förmoda. Vid upptäckten ska kung Alfonso II ”den kyske”, av Asturien själv ha vallfärdat till graven. Han utgick då från Oviedo – sträckningen som idag kallas Camino Primitivo, och som utgör den mest strapatsrika av de olika vägarna till Santiago.

Sankt Jakob sägs till och med ha medverkat själv i ett slag mot morerna i Clavijo (Rioja) år 844. Hans spöke skulle då ridit runt på slagfälten och dödat morer. Därför avbildas han på två olika sätt i kyrkorna längs vägen. Vi kan dels se den fredliga pilgrimsvarianten ”Santiago Peregrino” med vandringsstav och vattenkalebass, och ”Santiago Matamoros” – mordödaren, till häst och med draget svärd.

Santiago Matamoro (mordödaren). Staty i Santiagos katedral.

Santiago Matamoros (mordödaren). Staty i Santiagos katedral.

I slutet på 900-talet började den katolska traditionen att pilgrimsvandra för att få synderna förlåtelse. Vandringarna kulminerade mellan 1100 och 1300. En av dem som vandrade på 1300-talet var heliga Birgitta. På den tiden gick man i regel hela vägen hemifrån, var man än bodde. Därför finns många olika Caminovägar till Santiago. Den franska vägen från St-Jean-Pied-de-Port är numera den i särklass vanligaste och mest utbyggda med härbärgen och annan service.

Den första ”guideboken” till El Camino skrevs 1139. Formellt står påven Calixtus II som författare men den verklige skribenten var pilgrimen Ayrneric Picaud. Boken kallas Codex Calixtinus och förvaras i katedralen i Santiago. Jakobs ben sägs vara begravda under högaltaret i katedralen i Santiago. Att gå ner i kryptan och se på kistan är mer eller mindre obligatoriskt även för dagens vandrare. Personligen håller jag det för högst osannolikt att kistan verkligen innehåller benen av helgonet. Det har mycket riktigt också debatterats ända sedan 800-talet. Martin Luther hävdade att benen tillhört en häst eller hund.

Santiago Pilgrimen finns avbildad lite överallt längs el Camino

Santiago Pilgrimen finns avbildad lite överallt längs el Camino

Meningarna går isär om vad Compostela betyder. Vissa menar att det syftar på stjärnan som vägledde eremiten/herden Pelayo, till Jakobs grav. Andra hävdar att det är en variant av det romerska namnet för begravningsplats. Mer poetiskt, så kan Compostela också betyda ”många stjärnor” och syfta på att vintergatan syns på himlavalvet, parallellt med Caminons sträckning från öster till väster. Vintergatans stjärnor vägleder vandrarna framåt på vägen.

Magnus Fyrfalk i Santiagos katedral

Magnus Fyrfalk i Santiagos katedral

Nuet

Från att under en tid på 1900-talet varit nästan bortglömd, har El Caminos popularitet växt lavinartat de senaste åren. De senaste tio åren har antalet pilgrimer ökat från 179944 (2004) till 237886 (2014). 2004 gick 322 svenskar el camino. 2014 var siffran 1043 personer. Vill du se mer statistik från 2014, läs blogginlägget du hittar här.

Den katolska prägeln är fortfarande stark på vandringen, men många pilgrimsvandrar idag av mer fria, själsliga eller andliga skäl. Bara 7% av de som vandrar säger att de inte har några som helst spirituella avsikter med sin vandring.

För min egen del är det egentligen oviktigt vad som är den ”rätta” historien för El Camino. Den är en fantastisk och unik upplevelse helt i sin egen rätt oavsett av vilken anledning vi vandrar. Även om jag inte tror på att Sankt Jakob ligger i Santiagos katedral, kan han givetvis ha varit begraven i trakten. Alla bilderna av honom längs vägen, gör honom för mig till en slags sympatisk kompisfigur på vägen. Alla hängivna pilgrimer genom århundradena som utstått hårda strapatser på vägen är också vördnadsbjudande. Även om jag inte tror att det finns några synder som måste förlåtas via späkning, eller att det universella, allomfattande medvetandet vi kallar Gud kan fördöma eller straffa sin skapelse.

Instagram
Prenumerera på bloggen.

Skriv in din e-postadress så kommer ett mail när jag gör ett nytt inlägg.

Till första etappen
Donativo

"Donativos" - betyder donationer och är ett viktigt ord på El Camino där många på erbjuder sina produkter mot en frivillig betalning. Donationer är också ett vanligt och sympatiskt sätt att bidra till varandra på internet. Vill du donera en valfri slant till mig som tack för läsupplevelsen är du välkommen att göra det via Swish eller Pay Pal.

FÖR SWISH

Skicka valfritt belopp till 0701833685.

FÖR PAY PAL - Gör så här: Betalningsrutan öppnas i ett nytt fönster. Jag är glad och tacksam bara för att du är här. Tack!

Bra böcker!

Fler boktips här