Prenumerera på mina nya inlägg

Skriv in din e-post adress så kommer automatiskt ett mail när jag gör nya inlägg i bloggen.

Annons:

Prolog


Videocollage med bilder från hela vandringen

Däråt ligger äventyret

Däråt ligger äventyret

– Det är bara att bestämma sig och sedan göra det, tänkte jag.

Det var i början på 2011 och jag hade talat om att vandra El Camino i två år. Ända sedan sommaren 2009 då jag hade gått Kungsleden mellan Abisko och Nikkaluokta. Upplevelsen av att fjällvandra hade gjort mig såväl euforisk som förvånad. Jag hade alltid anat att jag förmodligen skulle gilla att vandra, men såg mig å andra sidan inte alls som en friluftsmänniska. Mer som en Stockholmare som ”jobbar med media”. Kort efter hemkomsten från Lapplandsfjällen kom Pilgrimsresan av Paulo Coelho i min väg. Jag hade så klart hört talas om vandringar till Santiago de Compostela. Något som rättrogna katoliker gjorde förr, som ett försök att sona de synder som kyrkans män försökte intala dem att de bar på.

Pilgrimsresan” väckte min längtan. Ett märkligt sug kändes i mellangärdet och jag bara visste att Camino de Santiago var ett äventyr jag behövde få uppleva. Och jag behövde uppleva det själv. Samtidigt började filmer och tidningsartiklar om El Camino dyka upp lite överallt. Mitt beslut blev ”en dag ska jag göra det”!

Några minuter efter att beslutet var fattat, så hopade sig alla tänkbara möjliga problem i mitt huvud. ”En hel månad? Hur ska jag kunna vara borta så länge?”. ”Hur ska jag kunna motivera för min sambo att jag tar en hel månad i anspråk bara för mig själv?”, ”Tänk om det är farligt?”. ”Hur gör man?”.

När frågebatteriet snurrade runt i huvudet, tog det inte många minuter innan jag gav upp och nöjde mig med att ”en dag ska jag…”.

Självklart blir det aldrig av med den inställningen. Det enda man gör är att manifestera att äventyret ska äga rum i framtiden. Men det blir en oändlig framtidsvision som rör sig framåt med ett konstant avstånd från nuet. Framtiden är ju blott en illusion.

Solhatt - inte världens coolaste look, men skyddar mot solsting.

Solhatt – inte världens coolaste look, men skyddar mot solsting.

Det tog två år att fatta att det bara handlade om att säga ”NU gör jag det”. Jag såg ut en lämplig tid i almanackan. Det råkade bli i mars 2011. Kanske inte den mest attraktiva årstiden tänkte jag, men nu hade jag bestämt mig för att det skulle bli av och alla hinder som restes skulle övervinnas till varje pris. Det är fantastiskt hur mycket lättare allt går då. Hur de upplevda hindren inte alls är så höga som de ser ut när eftertankens kranka blekhet råder. Många förmodade hinder visar sig inte ens existera.

Plötsligt var allt bokat och klart och avresedatumet kom allt närmare. Med det också en enorm resfeber och en ömsesidig separationsångest mellan mig och min dåvarande sambo. Det kändes tydligt att den som ger sig ut på en 800 kilometer lång promenad i ensamhet, kommer hem som en delvis ny människa.

När jag sökte stöd hos en klok vän som väl kände till vandringen så log han bara och sa ”Du måste göra det. Och du kommer att möta dig själv”.

Hade jag då vetat vad som skulle hända under vandringen, hade jag antagligen inte givit mig av. Men nu, med facit i hand, hade jag aldrig velat vara utan någon av alla de strapatser jag skulle utsätta mig för. Även om det nästan skulle kosta mig livet.

Klicka på pilen framåt för att läsa om avresedagen

Instagram
Prenumerera på bloggen.

Skriv in din e-postadress så kommer ett mail när jag gör ett nytt inlägg.

Donativo

"Donativos" - betyder donationer och är ett viktigt ord på El Camino där många på erbjuder sina produkter mot en frivillig betalning. Donationer är också ett vanligt och sympatiskt sätt att bidra till varandra på internet. Vill du donera en valfri slant till mig som tack för läsupplevelsen är du välkommen att göra det via Swish eller Pay Pal.

FÖR SWISH

Skicka valfritt belopp till 0701833685.

FÖR PAY PAL - Gör så här: Betalningsrutan öppnas i ett nytt fönster. Jag är glad och tacksam bara för att du är här. Tack!

Bra böcker!

Fler boktips här