Prenumerera på mina nya inlägg

Skriv in din e-post adress så kommer automatiskt ett mail när jag gör nya inlägg i bloggen.

2: Negreira – Olveiroa, 33,1 km

9 juli 2011, lördag

Staty på väg ut ur Negreira

Staty på väg ut ur Negreira

Frukost fanns framställd i receptionsrummet till det lilla härbärget Albergue Turistico De Logrosa. Den var av standardformat. Vädret var likaledes mulet idag när jag åter anträdde vandringen, som först tog mig tillbaka och förbi Negreiras centrum. På väg ut på andra sidan fanns en staty. Den föreställde en bister man som med kappsäck på ryggen beger sig bort från staden. En liten pojke, antagligen mannens son, sticker ut sin arm genom ett hål, liksom för att hålla fast mannen. Statyn symboliserar de hårda tider som präglat orten och att många, framförallt män, genom åren har fått lämnat Negreira för att söka inkomst på annat håll. Kanske inte konstigt att staden andades depressivitet. Jag rundade en stor kyrkogård och var sedan åter ute på landsbygden.

Brödbil

Brödbil

Mitt humör var bättre idag igen. I den lilla orten Portocamiño rastade jag på en riktigt schysst bar. Det var inte så gott om matställen under den här etappen, så det gällde att passa på. Utanför stod en brödbil, vars förare hade lastat bröd ända fram i vindrutan. Trots att jag var i Spanien i början av juli var det så pass kyligt på uteserveringen att jag ganska snart kände mig manad att fortsätta. Jag köpte en flaska vatten, eftersom även vattentappar är sällsynta längs vägen mot kusten.

Jag minns mycket lite av den här dagen. Nästa minnesbild som dyker upp är från nästa rast, några timmar senare. Då var jag i byn Maroñas. Guideboken antydde lite sublimt att det var bästa att passera den första baren och fortsätta 300 meter till den modernare Bar Antelo. Jag gjorde så och fick hyfsad mat och kaffe. Längs vägen kom den ena svenskorna som jag hade träffat på restaurangen igår. Hon hade besökt den första baren, vilken mycket riktigt inte var att rekommendera. Linda (som hon hette) slog sig ner vid bordet bredvid mitt och beställde en kaffe även hon. Vi pratade en stund. Hennes kompis Catharina hade valt att ta bussen den här dagen. Deras vandring mellan   Portugal och Santiago hade varit huvudsaken, och de extra etapperna mot kusten var inte lika viktiga. Dessutom hade Catharina gått hela den franska vägen en gång tidigare.

Trots det trevliga samtalet gjorde vi som pilgrimer ofta gör, man skiljs åt under vandringen för att kanske, eller kanske inte mötas igen. Vi skulle mötas igen och de båda kvinnorna och jag skulle komma att bli mycket goda vänner de kommande dagarna.

Nästa etapp bjöd på viss dramatik. Okej det är ett starkt ord, men perspektiven förvrängs lite för en ensamvandrare. En markägare hade tröttnat på att ha vandrare på ”sin” egendom och helt sonika spärrat av Caminons sträckning över hans ägor. Guideboken förklarade detta, men trots det blev det svårt att hitta vägen. Plötsligt befann jag mig i ett vägskäl med fem olika vägar, men ingen pil eller annan vägvisning i någon riktning. Möjligen hade jag missat någon markering tidigare. Jag stod där rådvill och kartan i min bok var allt för schematisk. Jag hade inte sett några människor på ett par timmar, men nu, när jag som bäst behövde det dök en gammal farbror upp runt ett hörn.

 El Camino? frågade jag

Farbrorn pekade med ett darrigt finger längs en av de fem vägarna och jag var åter på rätt spår.

Casa Loncho

Casa Loncho

Vädret började bli bättre. De tunga molnen skingrades och solen nästan lyckades tränga igenom på sina ställen. Sista sträckan mot Olveiroa bjöd på fina vyer över en stor vattenreservoar och öppnare vidder än hittills på sträckan från Santiago. Tillsist nådde jag dagens mål – Olveiroa. En liten by med stark jordbruksprägel. Möjligen hade jag vant mig vid lukten av koskit nu, för den kändes inte särskilt påträngande. Jag valde det nyare, privata härbärget Casa Loncho, i början av byn. De erbjöd både sovsal och privata rum. De senare låg i en nyrenoverad stenbyggnad. Jag valde förstås det sistnämnda alternativet. Det egna rummet var mycket fint och fräscht. När jag hade hängt min tvätt utanför dök Catharina och Linda upp. De hade tänkt ta in på ett härbärge, men när jag berättade om mitt lyxliv i eget rum, bestämde de sig för att göra det samma.

Jag och Linda på As Pias i Oleivroa.

Jag och Linda på As Pias i Olveiroa.

Senare på kvällen åt jag pilgrimsmeny på den mysiga restaurangen As Pias en bit längre in i den lilla byn. De hade en trevlig uteservering, men av någon anledning hamnade jag inne i matsalen. Den obligatoriska teven som alla spanska barer har uppskruvad i något hörn, stod på full volym. Jag satt med ryggen emot, men det pågick något extremt enerverande lekprogram där samma galna musikvinjett pumpade ut ur högtalarna gång på gång på gång på gång. Ingen annan tycktes bry sig och jag orkade inte bråka. I stället åt jag upp fort och förpassade mig ut på uteserveringen med mitt glas vin. Där var det nästan helt fullt med folk nu. Förmodligen inte bara pilgrimer, utan även folk från trakten som hade lördagstrevligt.

Catharina och Linda satt vid ett bord längre bord. De hade ätit upp sin mat. Jag funderade på att göra dem sällskap, men ville inte tränga mig på. Efter en stund kom Linda fram till mig och frågade om jag ville göra dem sällskap. De hade först inte vetat om de skulle fråga, för att inte verka påflugna. Vilken tur att någon ändå vågade kliva över våra höga, svenska reservationströsklar. Vi hade en fantastiskt trevlig lördagskväll med spännande samtal, över ett par flaskor gott rött vin där på As Pias uteservering.

Klicka på pilen framåt för nästa dag eller bakåt för den föregående

Instagram
Prenumerera på bloggen.

Skriv in din e-postadress så kommer ett mail när jag gör ett nytt inlägg.

Donativo

"Donativos" - betyder donationer och är ett viktigt ord på El Camino där många på erbjuder sina produkter mot en frivillig betalning. Donationer är också ett vanligt och sympatiskt sätt att bidra till varandra på internet. Vill du donera en valfri slant till mig som tack för läsupplevelsen är du välkommen att göra det via Swish eller Pay Pal.

FÖR SWISH

Skicka valfritt belopp till 0701833685.

FÖR PAY PAL - Gör så här: Betalningsrutan öppnas i ett nytt fönster. Jag är glad och tacksam bara för att du är här. Tack!

Bra böcker!

Fler boktips här