Frivilliga ”tack-bidrag” – Donativos

"Donativos" - betyder donationer och är ett viktigt ord på El Camino där många på erbjuder sina produkter mot en frivillig betalning. Donationer är också ett vanligt och sympatiskt sätt att bidra till varandra på internet. Vill du donera en valfri slant till mig som tack för läsupplevelsen är du välkommen att göra det via Swish eller Pay Pal.

FÖR SWISH

Skicka valfritt belopp till 0701833685.

FÖR PAY PAL - Gör så här: Betalningsrutan öppnas i ett nytt fönster. Jag är glad och tacksam bara för att du är här. Tack!

Prenumerera på mina nya inlägg

Skriv in din e-post adress så kommer automatiskt ett mail när jag gör nya inlägg i bloggen.

26: Hospital de la cruz – Castañeda (32,7 km)

6 juli 2011. Onsdag

Love

Love

Vakna. Gå upp. Klä på mig. Fortsätt. Morgonrutinerna sitter som en smäck. Återigen var en del av gårdagens tvätt fortfarande fuktig, men nu sparade jag alltid ett torrt ombyte så resten kunde hänga på ryggsäckslocket och torka medan jag gick. Jag hade ett par timmars försprång mot den stora ”puckeln” av vandrare som började dagen i Portomarin, så nu var det glest på vägen.

Efter frukostfika i en liten by passerade jag en kvinna som jag av någon anledning noterade lite extra. Hon var i övre femtioårsåldern och hade långt grått hår. Vi nickade åt varandra och jag trampade på framåt. En stund senare fick jag ett oförklarligt sug efter hamburgare. Jag vet inte varför, men jag fick riktiga cravings för en riktig burgare med bacon och majonnäs. Nu är Spanska landsbygden, eller egentligen Spanien som land, fel plats att längta efter hamburgare, eftersom de, ett; är sällsynta, och två; om de finns, inte är så goda. Här regerar den mäktiga bocadillon (fylld baguette).

Nästa större ort på vägen var staden Palas de Rei. Den låg liksom i en nedförsbacke och det första intrycket var rätt dystert. Men när jag nästan givit upp hoppet om hamburgare kom jag till ett litet, sluttande torg. Det såg ljusare och mer tilltalande ut, än den övriga staden. En ovanligt fräsch liten bar låg vid torget, och där bredvid fanns en bokhandel. Jag gick in i baren och till min förvåning föll min blick på menyn som tillkännagav att här serveras hemlagade hamburgare. Med bacon. Jag beställde genast, men var fortfarande lite skeptisk till om de skulle leva upp till mina vid det här laget mycket höga krav. Jag satte mig vid ett bord på det lilla torget utanför och väntade. Då kom den gråhåriga kvinnan ut från bokhandeln. Vi nickade mot varandra igen. Även hon slog sig ner på serveringen och vi kom i samspråk. Hon var svensk och berättade att hon fått en enorm lust att hitta en bok att läsa. Hon kunde inte spanska och oddsen att hitta en bra bok på ett annat språk i en liten spansk stad, var dåliga. Men tro det eller ej, i bokhandeln bredvid hamburgerbaren fann hon en bra bok på svenska. När jag fick min hamburgare smakade den precis lika gott som i mina fantasier tidigare på dagen.

Kille med mycket souvenirer

Kille med mycket souvenirer

Vi började prata lite som svenskar ofta gör när vi möts utomlands, men det blev snabbt ett väldigt personligt samtal som det ofta blir på Caminon. Britt och jag skulle faktiskt fortsätta samtalet under två hela dagars vandring, och det var vi som skulle vandra in i Santiago tillsammans. Ytterligare ett möte med en person jag aldrig träffat men som på djupet kändes som att återse en gammal kär vän. Våra spännande samtal var en välsignelse på fler sätt. Nu var vandringen återigen en så pass rutinartad verksamhet att det gjorde väldigt gott att ha sällskap. Jim och Cathrine från igår, och Britt gjorde vandringen så mycket mer givande. Vägen var nu åter mycket vacker och bjöd på en del nya inslag. En typ av uråldriga, vackra torklador – hórreos – för majs och annan spannmål blev vanlig. De hade en enkel men genialisk lösning för att hålla möss och andra gnagare borta från skörden. Dessutom ökade nu andelen Eukalyptusträd vilket kan låta exotiskt och trevligt, men de är en av människan inplanterad, invasiv art som nu slår ut de inhemska trädsorterna.

Britt och jag undvek de rekommenderade huvudstoppen och anlände så småningom i den lilla orten Castañeda. Här kände vi båda att det var nog vandrat för idag. Jag hade  bestämt mig för att göra en stor kraftsamling och låta Santiagos gravitation ta mig hela vägen dit i morgon. Även om det skulle innebära en vandring på närmare fem mil.

Inredningen var rustikt nostalgiskt med adliga pretentioner skulle man kunna säga

Inredningen var rustikt nostalgisk med adliga pretentioner skulle man kunna säga

Härbärget i Castañeda var fullt, men bara några hundra meter framåt fanns ett litet idylliskt Casa Rural (bed and breakfast). Britt och jag fick var sitt rum på övervåningen. Inredningen var rustikt nostalgisk med adliga pretentioner skulle man kunna säga. Den dagliga tvätten fick jag utföra i ett stort betongtråg i trädgården som sannolikt en gång i tiden tjänat som vattenkar för boskap. Korna var numera förpassade till andra sidan trädgårdens staket. Tack och lov låg ladugårdarna en bit bort från huset och platsen var så öppen att genomvädringen var god, så lukten av koskit var begränsad i Castañeda.

Vi fick en riktigt god middag på härbärgets bakgård. Den tidiga kvällen var ganska kylig och efter maten passade det bra att dra sig tillbaka för kvällen. Nästa dag skulle som sagt kräva alla krafter vi hade.

Klicka på pilen framåt för nästa dag eller bakåt för den föregående

Instagram
Prenumerera på bloggen.

Skriv in din e-postadress så kommer ett mail när jag gör ett nytt inlägg.

Donativo

"Donativos" - betyder donationer och är ett viktigt ord på El Camino där många på erbjuder sina produkter mot en frivillig betalning. Donationer är också ett vanligt och sympatiskt sätt att bidra till varandra på internet. Vill du donera en valfri slant till mig som tack för läsupplevelsen är du välkommen att göra det via Swish eller Pay Pal.

FÖR SWISH

Skicka valfritt belopp till 0701833685.

FÖR PAY PAL - Gör så här: Betalningsrutan öppnas i ett nytt fönster. Jag är glad och tacksam bara för att du är här. Tack!

Bra böcker!

Fler boktips här