Frivilliga ”tack-bidrag” – Donativos

"Donativos" - betyder donationer och är ett viktigt ord på El Camino där många på erbjuder sina produkter mot en frivillig betalning. Donationer är också ett vanligt och sympatiskt sätt att bidra till varandra på internet. Vill du donera en valfri slant till mig som tack för läsupplevelsen är du välkommen att göra det via Swish eller Pay Pal.

FÖR SWISH

Skicka valfritt belopp till 0701833685.

FÖR PAY PAL - Gör så här: Betalningsrutan öppnas i ett nytt fönster. Jag är glad och tacksam bara för att du är här. Tack!

Prenumerera på mina nya inlägg

Skriv in din e-post adress så kommer automatiskt ett mail när jag gör nya inlägg i bloggen.

24: Tricastela – Sarria (via Samos) 25 km

4 juli 2011. Måndag

Som befarat var 
kläderna fortfarande våta där de hängde på klädsträcket utanför Casa 
Olga. Från botten av 
ryggsäcken letade jag fram ett par billiga yllesockor som egentligen var avsedda för kvällsbruk. Mina vanliga 
yllesockor hade jag köpt för dryga hundralappen per par på 
Alewalds. De här kom från ICA Maxi och hade kostat 29 kronor. Ett
 par torra innersockor hade jag tack och lov kvar och det dämpade
 oron för att dra på mig skavsår så här sent på vandringen. Något jag ju hittills varit förskonad från under den andra halvan. Byxor och t-shirt tog jag 
på mig fast de var småfuktiga. De matchade det dimmiga och
 småfuktiga morgonvädret. Jag
 packade ihop mina saker, något som numera gick väldigt snabbt, 
lämnade Casa Olga och åt frukost på restaurangen från kvällen före.

Vägen gick bland molnen, och även skyltningen var dimmig.

Vägen gick bland molnen, och även skyltningen var dimmig.

Dagens mål var Sarria som låg modesta 25 kilometer bort. Dit fanns
 två vägar. Den kortare fortsatte i stort sett i samma stil som 
sista biten mot Tricastela igår. Den lite längre vägen gick via
 munkklostret Samos som var Spaniens största kloster och fortfarande
 beboddes av Benediktinermunkar. Min guidebok rekommenderade den 
kortare vägen, eftersom författaren upplevt rutten via Samos som
 dåligt märkt och lätt att komma vilse på. Så fort byn Tricastela 
tog slut, blev skyltningen mycket riktigt rörig, och oavsiktligt
 var jag plötsligt på väg mot Samos, trots intentionen om motsatsen.

Inledningsvis var vägen lite otäck att gå på, eftersom den gick på 
en smal vägren längs en landsväg där tung trafik körde skrämmande 
nära oss som vandrade. Efter en stund kunde vi hoppa över vägräcket
 och följa en stig som tidigare rädda pilgrimer hade lyckats trampa
 upp. Visuellt sett var vandringen omväxlande 
och det var inga problem alls att hitta fram till Samos som låg 
i en dalsänka. Dessutom klarnade vädret upp relativt snabbt och det 
blev soligt och lagom varmt.

Klostet och Samos by

Klostet och Samos by

I Samos åt jag en tidig lunch och tittade bort mot det stora stenkomplexet som utgjorde klostret. Munkarnas celler hade fönster ut mot byn och de omgivande sluttningarna. Kloster har alltid haft en air av mystik och dold kunskap för mig, men jag var inte intresserad av att gå på sightseeing i klostret. Mycket på grund av mina bristfälliga kunskaper i spanska. Jag önskade att jag följt min impuls att ta en kvällskurs några år tidigare. Min inställning till vandringen var fortfarande positiv, men jag blev allt mer luttrad. Med det följde en  pragmatisk strävan att komma framåt. Förmodligen var det också trötthet som gjorde sig påmind efter åtta mil på två dagar. Dessutom började den relativa närheten till Santiago utöva en slags gravitation framåt. Efter min måltid shoppade jag lite extra matsäck, med guidebokens varning för risken att gå vilse i bakhuvudet. Sedan fortsatte jag framåt, längs den krokiga vägen.

Många träd hade märkliga, naturliga skulpturer i stammen.

Många träd hade märkliga, naturliga skulpturer i stammen.

Landskapet med sina uråldriga ekar, porlande vattendrag och i övrigt trolska natur var mycket vacker. Men det kändes som om vägen snirklade så mycket att kunde svurit på att den ibland gick i cirklar. Skönheten till trots blev det en dryg etapp innan vägarna åter möttes. Flera vandrare jag senare talade med, som också hade gått via Samos, tyckte precis som jag att det var en onödig omväg.

I byn där vägarna möttes, trotsade jag den obligatoriska lukten av koskit och satte mig utanför en liten bar och fikade. En flock mjölkstinna kor kom lunkande nedför den smala, betongbelagda bygatan, påfösta av en hund och en bonde. Jag blev lite orolig för att de skulle passera mig på min stol framför baren, för vägen var inte bred nog för både dem och mig. Tursamt nog vek de av in på en tvärgata.

En flock mjölkstinna kor kom lunkande nedför bygatan

En flock mjölkstinna kor kom lunkande nedför bygatan

Jag fortsatte mot Sarria som var en relativt stor stad. Även idag var jag ganska sent ute och snacket bland pilgrimerna hade samstämmigt betonat vikten av att komma tidigt till härbärgena från Sarria och framåt, eftersom nu avsevärt fler vandrare konkurrerade om sängarna. Nu hade jag redan bestämt mig för att skippa härbärgena resten av vägen till Santiago. Upplevelsen av att få lugn, ro och renhet på ett eget, aldrig så enkelt rum i ett pensionat var oerhört njutbar. Eftersom jag inte är asketiskt lagd och inte heller tror på botgöring via plågor, så hade jag inga moraliska problem med detta. Vid fyratiden på eftermiddagen nådde jag Sarria. En trevlig liten stad som genomströmmas av en smal flod. Precis innan bron över floden låg ett lite större hotell.  Alfonso IX hette det. De erbjöd rabatt för pilgrimer och jag betalade gladeligen 50 euro för ett stort, rent och luftkonditionerat rum.

Där ligger internet

Där ligger internet

Efter en dusch tog jag en runda på stan. Återigen tänkte jag på vilken skillnad det var att gå den andra halvan av Caminon. Före mitt ofrivilliga avbrott i mars stapplade jag runt på kvällarna under stora plågor. Nu, efter ännu längre dagsetapper, kunde jag ledigt ta på mig gympaskor på kvällen och helt smärtfritt ta en tur på stan. Fötterna hade klarat de billiga ICA Maxi sockorna idag, men jag tänkte inte chansa fortsättningsvis.

I en liten pilgrimsshop köpte jag en ny reseguide. John Brierleys A Pilgrim’s Guide to the Camino Finisterre (Du hittar länkar till höger och på Bra länkar-sidan). Min befintliga guidebok hade tjänat mig väl, men nu återstod endast några få sidor, eftersom jag nu ”bara” hade tio mil kvar till Santiago, vilket betydde tre eller fyra dagsetapper med mitt nuvarande tempo. Innerst inne siktade jag på tre. Den nya guiden skulle visa mig vägen från Santiago ut till Kap Finisterre (också känt som Finisterra och Fisterra). Här i Galicien kändes det i luften att Atlanten låg nära och det nya målet fyllde mig med mycket större förväntan än Santiago. Den uråldriga traditionen att gå till jordens ände (som Finisterra betyder) bar på en mycket mer spännande symbolik för mig, jämfört med modernare katolska ritualer. Kvällen tillbringade jag på uteserveringen till en italiensk restaurang vid den lilla floden. I morgon skulle leden tätna på Caminon. För dem som enbart söker kyrkans intyg på att de har vandrat på el Camino, räcker det att gå de tio milen från Sarria till Santiago. De ryggsäckslösa light-pilgrimerna, eller pilgrimsturisterna om man så vill, skulle bli en intressant bekantskap.


Klicka på pilen framåt för nästa dag eller bakåt för den föregående

Instagram
Prenumerera på bloggen.

Skriv in din e-postadress så kommer ett mail när jag gör ett nytt inlägg.

Donativo

"Donativos" - betyder donationer och är ett viktigt ord på El Camino där många på erbjuder sina produkter mot en frivillig betalning. Donationer är också ett vanligt och sympatiskt sätt att bidra till varandra på internet. Vill du donera en valfri slant till mig som tack för läsupplevelsen är du välkommen att göra det via Swish eller Pay Pal.

FÖR SWISH

Skicka valfritt belopp till 0701833685.

FÖR PAY PAL - Gör så här: Betalningsrutan öppnas i ett nytt fönster. Jag är glad och tacksam bara för att du är här. Tack!

Bra böcker!

Fler boktips här