Prenumerera på mina nya inlägg

Skriv in din e-post adress så kommer automatiskt ett mail när jag gör nya inlägg i bloggen.

Åter till Bercianos del real Camino

26 juni 2011. Söndag

Nästa morgon steg jag upp tidigt. I hissen ner till frukosten stod två tvillingflickor i åttaårsåldern iklädda rosa klänningar med fastnålade namnskyltar på. Skyltarna tillkännagav med stora sirliga bokstäver att ”The Kingdom of God is Near”. Småtöserna tittade storögt på mig med lätt uppfordrande blickar, och jag försökte låta bli att fnissa åt den lite skräckfilmsartade scenen. I frukostmatsalen fanns fler av dessa kyrkliga kongressdeltagare.

Efter ett stadigt morgonmål checkade jag ut och hämtade min hyrda bil i hotellgaraget. Sedan bar det av ut på vägarna genom det solsvedda Spanska höglandet.

Bekanta namn på vägskyltarna

Bekanta namn på vägskyltarna

Flera timmar senare närmade jag mig León. Längs vägen såg jag nu de typiska blå skyltarna med stiliserade, gula pilgrimsmusslor som visade att sträckningar av El Camino Santiago passerade i närheten. Ju närmar jag kom, desto flera av ortnamnen på vägskyltarna kände jag igen. Under de tre månader som hade förflutit sedan jag var här sist, hade första halvan av Caminon antagit en närmast mytologisk kvalitet i mitt medvetande. Det kändes mycket overkligt att vara tillbaka. Redan nu stod det klart att upplevelsen skulle bli en annan nu när träden var gröna, solen värmde och dikena översvämmades av färgsprakande blommor och fjärilar.

León

När jag körde in i centrala León var mobilbatteriet återigen på upphällningen. Avis kontor låg bredvid järnvägsstationen och precis när jag såg den moderna byggnadens stora väggur dog telefonen och därmed GPS:en. Jag parkerade bredvid en liten barack med uthyrningsfirmans emblem på fasaden. Kontoret var stängt och inget nyckelinkast syntes till. Innan jag ens hann bli orolig kom en bil körande. Ut klev en man som genast låste upp kontoret. Utan ett ord tog han min nyckel och med en snabb blick stängde han sedan dörren bakom sig. Så var den saken klar. Synkronisiteten funkade uppenbarligen.

Åter i Bercianos

Åter i Bercianos

När jag påbörjade återfärden hade jag tänkt att börja min fortsatta vandring här i León och liksom låta de fem milen i ambulans bli en del av min totala Caminoupplevelse. Men nu kände jag att det var nödvändigt att återvända till Bercianos del real Camino. Om jag skulle lyckas nå Santiago de Compostela den här gången, skulle jag förmodligen gräma mig enormt över att inte ha tillryggalagt varenda meter från St Jean Pied de Port till fots.

Problemet var att det inte gick några bussar från León till Bercianos på söndagar. Jag ville inte spilla tid på att sova en natt i León och bestämde att om jag kunde få en taxi att köra mig till Bercianos för max 70 euro så skulle jag åka dit. Taxiparkeringen bakom stationsbyggnaden var tom. Det var varmt i solen. Säkert över 35 grader. Precis när jag började misströsta om att det skulle komma någon, så svängde en taxibil runt hörnet och stannade framför mig. Chauffören ville ha 70 euro för att köra mig till Bercianos. Sagt och gjort.

Bercianos del real Camino

Caminon går bitvis längs vägen mellan Sahagún och Leon och från den luftkonditionerade taxin såg jag svettiga pilgrimer som vandrade i eftermiddagssolens sken. Hela kroppen pirrade av förväntan och glädje över att åter vara ute på äventyr. Efter tre kvart svängde taxin in i den lilla hålan Bercianos, där blodförgiftning hade knockat mig ett drygt kvartal tidigare. När jag tog fram ryggsäcken ur taxins bagagelucka, kände jag mig urstark och revanschsugen.

På med kängorna igen

På med kängorna igen

På bänken till en sönderslagen busskur snörde jag på mig vandrings-kängorna. Att stanna här var uteslutet. Trots att klockan var fyra på eftermiddagen ville jag hinna med en kortare etapp redan idag. Det var nio kilometer till El Burgo Ranero som var nästa by längs Caminon och dit skulle jag orka utan problem. Innan jag fortsatte vandringen behövde jag dock återse hotellet där jag hade blivit sjuk.

Även så här mitt i sommaren var både byn och hotellet folktomt. Jag gick in i baren och tog en kaffe bland de surrande flugorna. Återigen kändes händelserna i mars avlägsna och overkliga. Jag betalade och gick ut till platsen där ambulansen hade hämtat mig. Där krängde jag på mig ryggsäcken, spanande in närmaste gula vägvisarpil, tog ett djupt andetag och fortsatte min vandring mot Santiago de Compostela.

Klicka på pilen framåt för nästa dag eller bakåt för den föregående

Instagram
Prenumerera på bloggen.

Skriv in din e-postadress så kommer ett mail när jag gör ett nytt inlägg.

Donativo

"Donativos" - betyder donationer och är ett viktigt ord på El Camino där många på erbjuder sina produkter mot en frivillig betalning. Donationer är också ett vanligt och sympatiskt sätt att bidra till varandra på internet. Vill du donera en valfri slant till mig som tack för läsupplevelsen är du välkommen att göra det via Swish eller Pay Pal.

FÖR SWISH

Skicka valfritt belopp till 0701833685.

FÖR PAY PAL - Gör så här: Betalningsrutan öppnas i ett nytt fönster. Jag är glad och tacksam bara för att du är här. Tack!

Bra böcker!

Fler boktips här