Frivilliga ”tack-bidrag” – Donativos

"Donativos" - betyder donationer och är ett viktigt ord på El Camino där många på erbjuder sina produkter mot en frivillig betalning. Donationer är också ett vanligt och sympatiskt sätt att bidra till varandra på internet. Vill du donera en valfri slant till mig som tack för läsupplevelsen är du välkommen att göra det via Swish eller Pay Pal.

FÖR SWISH

Skicka valfritt belopp till 0701833685.

FÖR PAY PAL - Gör så här: Betalningsrutan öppnas i ett nytt fönster. Jag är glad och tacksam bara för att du är här. Tack!

Prenumerera på mina nya inlägg

Skriv in din e-post adress så kommer automatiskt ett mail när jag gör nya inlägg i bloggen.

13: Castrojeriz – Frómista (24,7)

 13 mars 2011. Söndag.

Det här skulle bli en känslomässigt turbulent dag. Inledningen var dock odramatisk. Frukosten åt jag i härbärgets entré som även fungerade som kontor och kök. Jag var glad över att kunna piffa upp den spartanska frukosten som ingick i härbärgets avgift med yoghurt, juice, färskt bröd och mjukost. Mitt överflöd delade jag med mexikanen, innan jag ännu en gång samlade ihop mina saker i ryggsäcken och lämnade härbärget.

Torg i Castrojeriz. Var är alla människor?

Torg i Castrojeriz. Var är alla människor?

Ett stycke utanför Castrojeriz stod det franska, medelålders paret och tvekade vid en skylt som pekade i en annan riktning än vad vägen logiskt sett borde gå. Vägarbeten hade ändrat Caminons sträckning och skyltningen var alltså oklar. Jag gjorde paret sällskap i det fruktlösa funderandet. Då kom en snabbvandrande man i orange parkas-jacka marscherande förbi oss. Han ignorerade skylten och fortsatte uppför den långa backen som jag instinktivt kände var den rätta vägen. Men paret fortsatte i pilens riktning. Tvärs emot min instinkt följde jag efter paret och trots mina ömma fötter, något lindrade av dagens första Voltaren, passerade jag dem fort. På andra sidan av en samling ladugårdar upphörde plötsligt pilarna. Paret var borta och jag visste inte vart jag skulle gå. Tröttheten gjorde mig så arg och frustrerad att jag nästan började lipa. Skulle jag gå tillbaka och välja vägen uppför kullen som mannen med orange parkas hade gått? Men han kanske inte ens följde Caminon? Då såg jag en pil i en helt annan gul nyans än den som jag hade följt i snart två veckor nu. Det kändes osäkert men jag valde att följa den. Vägen tog mig vidare ut på grusvägar på fälten nedanför berget jag tror jag borde ha gått på.

Inga officiella Caminoskyltar fanns på flera kilometer och jag hade ingen aning om vart jag var påväg. En kombination av stark oro och ilska vällde upp i mig. Efter säkert en dryg timme dök slutligen en officiell skylt upp och jag kysste den av lättnad att vara på rätt väg. Jag insåg samtidigt, att om jag hade följt impulsen att följa parkasmannen över berget, så hade vägen blivit betydligt kortare.

Med relativt gott mod fortsatte jag dagens vandring efter den känslomässiga bergochdalbanan som hade fler, mycket privata, ingredienser än jag vill dela med mig av här. Vägen bjuder upp till insikter som inte alltid är lätta att smälta. Jag gick, hela tiden helt ensam, utan att se en enda människa. Det fanns en del vackra vyer på dagens etapp. Vid en gammal bro över Rio Pisuerga låg ett uråldrigt hus. Enligt guideboken hette det Ermita de San Nicholas. Ett italienskt pilgrimssällskap hade renoverat det och drev det nu som härbärge under sommaren. Det fanns ingen el utan lystes endast upp av levande ljus. ”Det skapade en medeltida stämning” skrev författarinnan till min guidebok. Jag kände mig redan medeltida så det räckte. Fast det hade varit spännande att bo där.

Mesetan är mycket platt.

Mesetan är mycket platt.

I byn Itero de la Vega fikade jag i ett jättestort härbärge. Folktomt, så när som på mannen bakom baren. Jag undrade om ställets storlek antydde hur mycket folk som vandrar här samtidigt under högsäsongen. En bit bort satt det franska medelålders paret på en lekplats med sin matsäck framdukad. De måste ha hittat en annan väg eftersom de plötsligt låg före mig.

Vägen snirklade sig vidare ut över fälten. Enorma stålrörskonstruktioner och ett nätverk av vattenkanaler av betong, vittnade om det att det fanns ett stort behov av konstbevattning i de här trakterna på sommaren.

Byn Boadilla del Camino kom i min väg. Den låg fint och eftermiddagssolen gav en försmak av sommaren. På gräset utanför ett härbärge, låg några av de yngre pilgrimerna från Castrojeriz och slappade i solgasset, men jag hade Frómista, sex kilometer längre fram som mål. I skuggan framför ett söndagsstängt posthus invid ett litet torg satte jag mig ner för en rast. En svart labrador kom lufsande över det kvava och solblekta lilla torget. Kort därefter kom hans husse efter och letade. Den tredje och sista personen jag såg under min rast var en snabbvandrande kille i trettioårsåldern vars vandringsstavar klickade mot marken som en metronom på maxfart.

Ermita de San Nicholas vid bron över Rio Pisuerga

Ermita de San Nicholas vid bron över Rio Pisuerga

Från byn följde Caminon en gammal kanal till Frómista. På vägen där jag gick, antog jag att hästar förr hade dragit pråmar med spannmål och annan last. På längre avstånd gled ett snabbtåg ljudlöst över slätten. Det kändes underligt att vara så nära civiliserade färdmedel. Vägen in i Frómista gick över några slussar, för att sedan fortsätta in i staden under en järnvägsviadukt. Möjligen var det järnvägsanknytningen som gjorde att staden kändes relativt vaken.

Härbärget låg mitt emot stadens stolthet; den berömda kyrkan San Martin från 1066 som lockade stora skaror av turister till staden. Inte just idag dock. En trevlig hospitalera mötte upp i receptionen och erbjöd sig att för ett tillägg på sju euro både tvätta och torka mina kläder. Det vad det värt tyckte jag. Uppe på rummet var redan två sängar tagna. Jag lämpade av mig ryggsäcken på en överslaf, rotade fram handduk och tvål och gick till duschrummet. Under den ena av två duschar stod den snabbvandrande killen som jag just sett i Boadilla och tvålade in sig. Han var holländare, hette Dries och det här var hans andra vandring på El Camino, berättade han medan vi torkade oss efter duschen. Han såg vältränad ut, men återigen undrade jag hur vissa liksom flöt fram på Caminon, utan att få minsta skavsår eller krämpa.

San Martin-kyrkan i Frómista, en annan årstid och ett annat väder.

San Martin-kyrkan i Frómista, en annan årstid och ett annat väder.

Tillbaka i sovsalen drog jag på mig mina torra kläder och gick betydligt piggare ut från härbärget. En trevlig bar och restaurang låg precis bredvid. Just då kom regnet. Det öste ner. Jag skyndade in på restaurangen och insåg hur lyckosam jag hade varit sedan jag gav bort regnponchon till Ollie. Hittills hade jag hållit mig i det närmaste snustorr.

Det var för tidigt att äta. Istället satte jag mig med en öl, kopplade upp mig på ställets WiFi och surfade på min iPhone medan regnet öste ner utanför. Dries kom in på restaurangen och gjorde mig sällskap. När matserveringen öppnade beställde vi pilgrimsmenyn och medan vi åt droppade flera gamla bekantingar in. Paco, som jag senast sett längta efter mujeres, i Atapuerca. Han kompis (tappade handsken nummer ett) var också med liksom det första paret i femtioårsåldern (inte att förväxla med det franska). Det blev en kul kväll med trevligt sällskap och vi lyckades kommunicera hjälpligt på min dåliga spanska och deras dåliga engelska.

När jag och Dries kom tillbaka till härbärget hade vårt rum blivit fullt. Det franska paret och en äldre man låg redan och sov. Jag gjorde mig snabbt klar och somnade fortare än på länge.

Klicka på pilen framåt för nästa dag eller bakåt för den föregående

Instagram
Prenumerera på bloggen.

Skriv in din e-postadress så kommer ett mail när jag gör ett nytt inlägg.

Donativo

"Donativos" - betyder donationer och är ett viktigt ord på El Camino där många på erbjuder sina produkter mot en frivillig betalning. Donationer är också ett vanligt och sympatiskt sätt att bidra till varandra på internet. Vill du donera en valfri slant till mig som tack för läsupplevelsen är du välkommen att göra det via Swish eller Pay Pal.

FÖR SWISH

Skicka valfritt belopp till 0701833685.

FÖR PAY PAL - Gör så här: Betalningsrutan öppnas i ett nytt fönster. Jag är glad och tacksam bara för att du är här. Tack!

Bra böcker!

Fler boktips här