Prenumerera på mina nya inlägg

Skriv in din e-post adress så kommer automatiskt ett mail när jag gör nya inlägg i bloggen.

5: Estella – Torres del Rio, (28,9)


Videocollage från både gårdagens och dagens vandring.

5 mars 2011. Lördag

Lättare steg idag

Lättare steg idag

Trots de stökiga energierna i den trånga sovsalen på Estellas härbärge sov jag bra den här natten. Frukost var inkluderad i de sju euro som övernattningen kostade. Den bestod av kallt kaffe i tillbringare som man fick hälla i en mugg och köra i en mikrovågsugn. Dessutom de obligatoriska, industrirostade brödskivorna som man kunde bre olika sorters marmelad på ur stora glasburkar när man väl skalat av plasten kring brödbiten. Vi gjorde en ansats att ta för oss, men hela köket, med ett kladdigt och smuligt långbord i mitten gjorde inga underverk för aptiten. Det fick bli frukost på något lämpligt café längs vägen. Om det nu skulle finnas något.

Lättare steg

Det gick obegripligt mycket lättare att vandra idag. Mitt ofrivilligt låga tempo under stora delar av gårdagen hade hjälpt kroppen att återhämta sig något. Jag lyckades utan problem hänga på Erik och Jürgen. Utanför Estella ligger vingården Bodegas Irache, där pilgrimerna kan ta sig en slurk vin ur en tapp i väggen, alldeles gratis. (Vill man fylla sin flaska för att ta med vin på vägen kostar det dock en slant. Bodegas Irache  har en webbsida med webbkamera här.) Vårt snabba tempo gjorde att vi missade den, och säkert flera andra små pärlor. Om jag innan resan hade föresatt mig att följa de traditionella pilgrimsreglerna, så hade jag definitivt missat den viktigaste – att gå långsamt.

Webbkamera med livebild från vintappen utanför Estella

Webbkamera med livebild från vintappen utanför Estella. Bilden är direktlänkad till en webbkamera som visar platsen i realtid – (när den funkar, vilket är lite till och från…)

I utkanten av Estella passerade vi en campingplats med något som såg ut som en livsmedelsaffär vid grinden. Vi gick dit och anlände samtidigt som personalen. Hyllorna var välsorterade och vi samlade på oss både en hyfsad frukost och lite matsäck till resten av dagen. Medan vi satt och åt vid några bord i entrén slog personalen på musik inne i affären. ”Highway To Hell”. Jag hoppades det inte var ett omen.

Landskapet förändrades nu. Åkrarna grönskade, vägarna var bättre och utsikten i det fina vädret var vacker. I fjärran såg vi snöklädda berg. På mer närbelägna kullar låg medeltida försvarsanläggningar, kyrkor och kloster. Det var  på alla sätt en fin dag.

Snabbare än väntat hade vi tillryggalagt de 22 kilometrarna till Los Arcos. En medeltida by av lite större mått och ett vanligt dagsmål när man utgår från Estella. Vi hade ställt in oss på Torres del Rio som låg åtta kilometer längre fram, men passade på att äta lunch i Los Arcos. På en liten bar invid ett torg åt vi goda tapas och drack några koppar café solo. Som vanligt blev vi inte sittande särskilt länge. Snart åkte ryggsäckarna på och vi fortsatte längs ytterligare en väg belagd med gult grus.

Casa Mari i Torres del Rio

Erik, Jürgen, Philip och Laura utanför Casa Mari i Torres del Rio

Erik, Jürgen, Philip och Laura utanför Casa Mari i Torres del Rio

Landskapet fortsatte att vara vackert och vi kunde se Torres del Rio från långt håll. Där finns både ett kommunalt och ett privat härbärge. Vi valde det senare som hette Casa Mari och låg i slutet av byn.

Vi var ensamma en lång stund. Det fanns tvättmaskin och återigen kunde vi få helt rena kläder som vi hängde på tork ute på en mysig terrass bakom huset. Vid terrassen låg även duschrummen. Även om det var en solig kväll så var det en väldigt kylslagen upplevelse att hasta över terrassen, bara omsvept den lilla, tunna friluftshandduken, och sedan vänta på att vattnet skulle bli så pass varmt att kroppen tinade upp igen. Återigen tänkte jag att sommarvandring nog vore att föredra. Men kvällen var ändå ljuvligt vacker och jag tog en sväng ut på byn. Vid det andra härbärget mötte jag Jenny som såg bedrövad ut. Hon hade tagit in där och sa att stället kändes smutsigt och illaluktande. Jag föreslog att hon skulle försöka få pengarna tillbaka och komma över till oss.

– Jürgen har lovat att laga en pastamiddag, sa jag.

Pastamiddag

Pastamiddag

Tillbaka vid vårt härbärge hade danska Laura och hennes nya kamrat Philip anslutit. Vi köpte några burkar öl och satt i solen på gatan framför Casa Mari och snackade och hade det skönt. Jenny hade lyckats att få pengarna tillbaka och checkade in i vårt härbärge även hon. Jürgen hade hittat ett snabbköp och köpt ingredienser till pastamiddagen han hade lovat oss. Det blev en mysig middag med väldigt spännande samtal. Inga fler hittade fram till Casa Mari, så kvällen – och natten hade förutsättningar att bli lugn och rofylld. Så blev det ändå inte för mig.

Klicka på pilen framåt för nästa dag eller bakåt för den föregående

Instagram
Prenumerera på bloggen.

Skriv in din e-postadress så kommer ett mail när jag gör ett nytt inlägg.

Donativo

"Donativos" - betyder donationer och är ett viktigt ord på El Camino där många på erbjuder sina produkter mot en frivillig betalning. Donationer är också ett vanligt och sympatiskt sätt att bidra till varandra på internet. Vill du donera en valfri slant till mig som tack för läsupplevelsen är du välkommen att göra det via Swish eller Pay Pal.

FÖR SWISH

Skicka valfritt belopp till 0701833685.

FÖR PAY PAL - Gör så här: Betalningsrutan öppnas i ett nytt fönster. Jag är glad och tacksam bara för att du är här. Tack!

Bra böcker!

Fler boktips här